Vad kan få folk att börja bry sig om hållbarhet?

Vad leder till genuin, meningsfull förändring av ett lärosäte eller utbildning, så att man tar hållbarhet på allvar? Krävs det alltid en större yttre kris eller finns det sätt att förstå vad man behöver göra annorlunda innan det blir plågsamt uppenbart genom att medel leds bort och studenttrycket sviker? I det här inlägget ska jag försöka sortera några tankar jag har om vad som skulle kunna leda till meningsfull förändring baserat på egna erfarenheter.

Vid en utbildning brukar det finnas ett antal lärare, en programansvarig som eventuellt har en rådsgrupp med sig, studentrepresentanter och administrativ personal. Man gör sitt bästa för att se till att studenterna klarar sina kurser, tar sin examen, får jobb och är nöjda med sin upplevelse. De främsta instrumenten som används för att styra en utbildning handlar om huruvida man lyckas med detta grundläggande uppdrag. Svårigheten med att försöka ställa om en utbildning så att studenterna blir förändringsagenter efteråt, att de engageras i hållbarhetsfrågor och känner sig kapabla att ta sig an dem, handlar om att vi oftast helt enkelt inte bryr oss om den sortens mål när vi styr verksamheten. Studenterna kan klara sina kurser, ta sin examen, få jobb och vara nöjda alldeles utmärkt utan att de en enda gång under sina år på utbildningen reflekterat över hur de kan bidra till en hållbar utveckling. Det kan visserligen vara så att man sätter upp kursmål om att studenter ska kunna utveckla system och processer med hänsyn till samhällets behov av en hållbar utveckling, men detta kan tolkas som att man ska skriva något pliktskyldigt i en längre rapport om att teknik “kan användas för många syften” och att “det finns både för- och nackdelar med allt”. Om varken studenter eller lärare känner att det finns någon större anledning att tänka annorlunda kommer ingenting ändras.

Så, vad kan i så fall ge en större förändring? Jag fick nyligen i uppgift att fundera över hur konceptet “virtuell kursplan” skulle kunna tänkas användas för att dokumentera hur ett program arbetar med övergripande mål, aktiviteter och examination av kompetenser som bör krävas för att kunna gå ut och verka för en hållbar utveckling i sitt yrkesliv. En virtuell kursplan är tänkt att fungera som en vanlig kursplan i bemärkelsen att den innehåller mål, aktiviteter och examination, men inte implementeras som en egen kurs utan snarare i en uppsättning befintliga kurser som får i ansvar att implementera delar av det som utgörs av den virtuella kursplanen. Vid uppdatering av några av de ingående kurserna måste det stämmas av mot den virtuella kursplanen så att moment inte faller bort och så att progressionen kan säkerställas. I det här arbetet diskuterade jag och programansvarig hur programmet styrs för närvarande och vad en virtuell kursplan skulle kunna tänkas spela in. Programmet beskrivs av en programplan som innehåller övergripande mål. Utöver dessa mål finns även en fakultetsgemensam matris med generellt formulerade kompetenser eller ämnesmål som alla programkurser ska fylla i om man introducerar, undervisar i, använder och examinerar studenterna i. Dessutom skrivs kvalitetsrapporter vart sjätte år av programansvariga. I allt detta, var någonstans kan då en virtuell kursplan passa in? En överhängande risk är att en sådan blir ytterligare ett dokument i högen bland andra. För att kunna driva förändringar är det nödvändigt att se att sådana behövs, och att känna att det spelar roll för ens egen del om man arbetar med att förändra. Engagemang kan man inte anta finns hos alla utan det måste man stimulera.

I detta kom jag att tänka på att det bästa nog vore att hitta ett instrument för att se vad det är som egentligen händer med våra studenter under de tre till fem år som de är hos oss. Blir de mer medvetna om världens problem och relationen till deras egen kommande yrkesroll? Känner de ett ansvar att agera för en hållbar utveckling? Fattar de beslut om vilka jobb de ska ta, vilka företag de vill starta och vilka projekt de vill driva baserat på en sådan medvetenhet och ansvarskänsla? Det är exempel på frågor jag tror är viktiga att ställa om man vill veta vad utfallet av en utbildning kan vara, så att man sedan kan jämföra med vad man själv skulle vilja. Allra bäst tror jag att det är om en utbildning måste redovisa tydligt vad det är som egentligen händer, kanske kompletterat genom att programansvariga får ge sin syn på vad man har för mål, studenter innan utbildning får säga vad de hoppas kunna uppleva och studenter efter utbildningen som får beskriva vad utbildningen faktiskt innebar för dem, relaterat till ett förhållningssätt till en hållbar utveckling. En inspelad video som innehåller allt detta, att användas i marknadsföringen av utbildningsprogram, skulle antagligen tvinga fram förändringar som ingen utbildningsplan eller kvalitetsutvärdering i världen skulle klara av.